.vårt liv .vår värld .vårt kaos

vi drar vidare

2012-02-11T11:01:00.001+01:00

Hej då skogen!
Jag hoppas jag är tillbaka jättesnart igen.

man blir inte äldre än vad man gör sig

2012-02-10T09:19:00.000+01:00

Här, mitt i den småländska skogen, så finns världens största pulkabacke.

En rent av skräckinjagande sak.

Meeeeen tuff och sådär modig som jag är så gav jag mig, tillsammans med underbaraste karln, upp i den.

Man får minsann inte ha höjdskräck på toppen av den där kullen let me tell you och skulle man nu ha det (som jag då rå) då får man helt enkelt skylla sig själv som traskat upp där in the first place så att säga.

Det är bara att bita ihop och parkera röven i den medtagna pulkan.

Ser ni skräcken i mina ögon?

Jag vet, jag vet...
Jag låter inte speciellt tuff, men det gick faktiskt jättefort.
Och ni kan ju dessutom höra vilket stöd jag hade från sällskapet i pulkan.
Som straff fick han sitta fram under nästa åk..

He he...
Rätt åt han!

Fast kul hade vi.

Barnsligt kul.
Och glada var vi som överlevt inte bara ett åk, utan flera.

Det är mer än vad man kan säga om pulkan....

sa jag att jag har det bäst?

2012-02-08T11:07:00.001+01:00

Fy fasiken vad det är skönt att ha semester.

Och fy fasiken vad skönt det är att ha semester och inte vara hemma.

I och med detta så har man ju eliminerat alla "måsten", ja förutom de där sakerna som MÅSTE göras oavsett var man befinner sig som t.ex. att äta, sova och skita.

Det sistnämnda är iofs ett problem då jag tillhör skaran som har svårt för att utföra detta med folk omkring mig.

Inte för att det hänger folk på muggen tillsammans med mig, det hade kanske gett vem som helst svårigheter med den biten. Jag har liksom problem med att det hänger folk i området omkring muggen där jag förväntas "gå". Så, med ett rejält magknip under gårdagen så jobbar jag just nu med att avdramatisera allt vad det här med att skita innebär och att käka russin.
Men nog om det...
Det händer ju roliga saker också.

Igår träffade jag Karin, en klasskamrat från Floristgymnasiet som jag inte träffat sedan studenten för (och håll i er nu) 12 år sedan. Det är helt sjukt vad gammal man håller på att bli.

Det roliga är dock att när man träffas sådär så känns det som att det inte gått någon tid alls och att det nästan var igår då vi stod där vitklädda, i skor med alldeles för höga klackar (I can only speak for myself here) och vrölade om glada dagar och grejer lite sådär smårberusade på mousserande jordgubbsvin.
Det var iallafall otroligt trevligt att träffa henne igen och jag hoppas att det kan bli av snart igen.

Och annars då?

Jag hänger på mycket på ett stycke kontorssoffa, lagar lite mat, äter aningens för många hårda karameller, tänder en brasa eller två och bara njuter.

jag har det bäst!

2012-02-06T10:44:00.001+01:00

Jag kunde haft det mycket sämre let me tell you.
Jag sitter i ett litet hus i något som känns som mitt ute i ingenstans, termometern visar -20 grader, landskapet utanför är helt snötäckt, solen skiner och himlen är löjligt blå.
Ovanpå detta så är jag löjligt kär i sällskapet.

HÄR skulle jag kunna bo.

eehh... jorå såatte...

2012-02-03T09:36:00.001+01:00

Häromdagen så hängde jag med den där underbaraste 4-åringen på en busshållsplats. Ni vet, på väg hem från jobb/dagis...
När vi står där och spanar efter en gula bussen så säger hon till mig:
-"Mamma, jag ska fråga dig några saker och se om du kan dom!"
Visst säger jag...
-"Var kommer mjölk ifrån?"
Jag svarar att mjölk kommer från kossor och känner hur jag lätt som en plätt kammat hem min första poäng.
-"Mmm... men är man en bebis så kan den komma från mammans tuttar också" säger hon och fnissar högt.

Och där kan jag inte säga emot utan håller god min.

-"Och Mamma... hur kommer bebisar in i magen?"
Ehh... SAY WHAT?!?

Vi har precis tagit diskussionen hur bebisar kommer ut ur magen här hemma i samband med att smulans gudmor precis ploppat.
"Ibland kommer bebisen ut ur magen och ibland kommer den ut ur snippan. Och då kommer det massor med blod och det gör ont, men det går över sen".
Det var faktiskt utläggningen jag fick när jag sa att jag inte hade den blekaste om hur bebisarna kom in i magen och jag på ett fint (samt en smula nervöst) vis frågade om hon visste hur dom kom in och hon förklarade för mig att nej, hon visste ju bara hur dom kom ut.
Pheeww!

det stavas S.E.M.E.S.T.E.R.

2012-02-03T08:59:00.003+01:00

Ä.N.T.L.I.G.E.N!
Semester!

Snacka om att det behövs.
På sistone har jag känt mig lite sådär trött på det mesta.
Hemma har varit tråkigt och jobbet har bara känts trist och oinspirerande - en veckas avbrott kommer med andra ord inte att göra ont. Jag börjar med nästan tre dagars ledighet tillsammans med det underbaraste jag har - smulan.
Och på söndag när hon drar iväg för att tillbringa en vecka tillsammans med farsgubben sin, då packar jag den stora väskan och tar tåget till snön.
Nu snackar vi inte Norrländska fjälltoppar och sådant där - Småland är liksom inte fy skam det heller.
Där jag ska spendera veckan tillsammans med han den där som stavas med K och jag har redan bestämt att det ska åkas pulka så att det står härliga till. Jag är inget fan av snö egentligen - det är ju bara sådär blött, kallt och jävligt. Men i brist av varan så får jag ändå medge att jag saknar det lite grann ändå.
Det känns ju inte som riktig vinter utav snö (och då tycker jag egentligen allmänt illa om vintern också).

Att få avsluta veckan med en avstickare till den östgötska skärgården för god mat och umgänge med en del utav familjen känns lyxigt värre.

Det kommer med andra ord att bli världens bästa semestervecka.
Lätt!
Innan jag beger mig mot snölandskapet norröver (som jag med 100% säkerhet kommer att spy galla över efter en dag eller två... snön alltså...) så passar jag på att njuta utav den helt ljuvliga synen av mina blommande Magnolia kvistar.

dags att uppdatera?

2012-01-25T10:19:00.004+01:00

Vecka 3 var sannerligen en händelserik sådan.

Värsta bästa veckan skulle man, utan att överdriva, kunna säga faktiskt.

Den började med 165 cm kärlek, en lättare fixering kring mjölbaggar, ett IKEA-besök, 8 bitar superb sushi och en härlig känsla av ren glädje & tillfredställelse (och nej, nu pratar vi INTE snusk).

Sen fick vi den där lediga dagen sådär plötsligt och där lade vi vår tid och energi på världens godaste bullar.
Och så skämde Mamma och I bort oss med ett besök.

Väldigt passande och mysigt, då 165 cm kärlek återvände till sitt och då smulan behövde passas lite eftersom att jag, tillsammans med el bosso, drog till stora mässan i huvudstaden.

Och när vi sedan gav oss på våra 3 lediga dagar tillsammans så hade vi ett alternativt "julfirande" där gran och tomte byttes mot Väla Centrum & Toys`r´us och julmaten mot hamburgare & pommes.

Fast samtidigt - firar man jul i slutet av januari så kan man ju inte kalla sig för speciellt traditionsbunden.

Smulan utrustades med både sminkbord & teve-spel och jag har blivit med ytterliggare ett exemplar utav favoritparfymen samt med MÅNGA sidor "porr" i form utav den ultimata kokboken.

Är inte kokböcker det bästa som finns så säg!?!
Tillsammans med skor, handväskor och pepparkaksformar då såklart.

Jag var dessutom sådär härligt spontan och bokade en tid för att få den där piercingen som jag velat ha så länge.
Och nu sitter den där - ringen i läppen.

jag är kär!

2012-01-25T09:53:00.004+01:00

Ser ni?!

VÄRLDENS skönaste och tjusigaste sockor.

Min mamma är överjävlig på att sticka let me tell you.

dagens upptäckt...

2012-01-25T09:38:00.003+01:00

Rubriken på inlägget en snäpp ner är ju helt och totalt fel!!

Efter att ha granskat bilden på mig och min underbart vackra dotter har jag förstått att "morsan med noll koll" borde bytas mot "morsan med något som faktiskt liknar en pottfrisyr".

Snajsigt värre det där!

prutt!

2012-01-25T09:20:00.001+01:00

Ni vet de där dagarna då man önskar att man aldrig vaknat?

Idag är en sådan dag.

Idag har jag en känsla som säger att livet vore behagligare om alla bara lät mig vara ifred.

Fuck you liksom!!! (ja, alla utom Sofia då - henne vill jag faktiskt träffa).

Men alla andra.

Jag tänkte stänga av telefonen där ett tag bara för att slippa prata med folk och det går ju sannerligen super... eehhh... nej...

Istället blir jag, som faktiskt aldrig påstått att jag är annat än störd, en aning ledsen när jag möts av detta:

Det största problemet är tydligen inte att jag inte orkar prata med någon, det är ju för sjutton ingen som vill prata med mig!

morsan med noll koll

2012-01-18T11:22:00.000+01:00

När det kommer till det här att hålla reda på saker som händer och sker på smulans förskola så är jag helt kass.

I måndags t.ex. när jag skulle hämta henne på eftermiddagen så gjorde jag som vanligt och slog ett getöga på matsedeln för att se vad det bjudits på till lunch. Detta är avgörande när det kommer till vad man ska servera till kvällsmat.

Iallafall, när jag gör detta så uppmärksammar jag att det står ledigt på onsdagen och eftersom jag stod på grannavdelningen så tänkte jag sådär i min enfald att det kanske bara var den avdelningen det gällde.

Så jag knallar in på smulans avdelning enbart för att läsa samma sak där.

Oops!

Plötsligt så kan jag nästan minnas att jag sett på något sådant där terminsbrev att det nämnts något om en planeringsdag den 18 januari.

Det är i sådana här lägen som man är glad att man har det arbete man har med de arbetskamrater och den chef som finns där.

Allt går nämligen att fixa.

Så det var bara att slå en pling och förklara läget - om vilken förvirrad morsa man är helt enkelt.

Så idag har vi plötsligt en ledig dag tillsammans.

Lite småmysigt faktiskt.

Vi har redan hunnit med att baka scones till den där ytterst trevliga frukosten vi hade tillsammans med underbaraste karln innan han drog iväg söderut för lite arbete.

Vi har badat, förberett inför kroppkakorna som ska göras till middagen och nu ska vi baka världens godaste bullar.

Inte fy skam och snacka om att vi är effektiviteten själva liksom.

Ikväll får vi även finbesök ifrån norr.

Inga mindre än finaste mamma/mormor och Ingemar tar sig tiden för att komma ner och hälsa på och för att fira en något försenad jul och för att hänga med lilla smulan imorgon när jag drar till Stockholm tillsammans med chefen för att shoppa loss på vårens mässa.

Det tycker vi är bäst!

om det här att komma till insikt

2012-01-11T16:16:00.002+01:00

Man kan inte direkt påstå att det duggar tätt på det här stället.

Jag har känt mig gnällig & otillfredsställd och eftersom jag inte vill ha en "gnällblogg" så kan jag i sådana lägen lika gärna knipa.

Nu betyder inte det att tillvaron är pest och pina sådär i största allmänhet, nehejdå!

Långt ifrån...

Det har liksom bara varit "mycket" på något vis.

Hela hösten har känts som en konstant kamp. Jag tvivlade på om det någonsin skulle kännas bättre och där jag till slut fick inse att jag, för att orka ta mig vidare, behövde hjälp.

Sen kom jul och nyår med all stress som det innebär och lika mycket som jag gnäller över bristen på arbete vi dras med just nu på min arbetsplats (januari är dödens trist), ja lika mycket gnällde jag då över bristen på tid att överhuvudtaget få sätta mig ner i 2 minuter och andas.

Aldrig är man nöjd.

Det jag till slut förstod är att ingen kan få mig att må bättre och känna mig mer nöjd med livet & tillvaron än jag.

Allt hänger på mig och min inställning till saker och ting.

Mitt i allt detta så stegade ytterliggare en person in i mitt liv - någon jag skulle vilja kalla för något av det underbaraste i personlighet man kan finna.

En person som jag kan prata med om allt utan att det känns pinsamt eller jobbigt och som tar sig tiden att lyssna utan att döma.

En person som får mig att känna mig glad, bekväm, lycklig och avslappnad.

Någon som snabbt blivit en person som jag inte kan tänka mig att leva en dag utan.

Detta trots att jag hade bestämt mig för att höja garden och inte släppa in vem som helst, hur som helst i mitt liv.

Men vad är trevligare än när livet överraskar på det bästa av sätt?

Jag har stora förhoppningar för det nya året, för just nu känns det som om det inte kan bli annat än ett skitbra år.

härligt störd...

2012-01-07T12:43:00.001+01:00

...det är tydligen jag.

Kan man kallas annat när man organiserar innehållet i sin bokhylla efter färg och att sedan stå framför och nästan få en ordningsorgasm utav blotta synen?

om hur vi slog ihjäl en julafton...

2011-12-25T12:56:00.003+01:00

Vi startade julafton sådär okristligt tidigt med tända ljus och värsta myset i sängen.

Efter att ha konstaterat att Tomten inte hunnit att titta förbi med alla klappar så kastade sig underbaraste lilla skitungen över de som redan låg och skramlade under granen och som skickats med post ända från huvudstaden.

Mamman i huset fick även hon en julklapp.

Eller nu ljuger jag...
Hon hade visserligen inte slagit in den i tjusigt papper, men lilla kisekatten hade lagt en tjusig julspya rätt på hallgolvet.
God Jul liksom.

Tillbaka till den trevliga klappen som innehöll coolaste pluggarna till öronen och lite "porr".

Och såklart världens finaste lilla kort.

Efter frukost så kom där ett brev från självaste jultomten adresserat till smulan.
Han berättade att han gått och blivit sjuk, fått hosta och feber serrni.
Men hon skulle inte misströsta, för under natten då vi sovit som bäst hade hans små nissar smugit in och lämnat en massa paket i klädkammaren.
Ojoj, så glad hon blev.
Vad ska jag säga?
Man får minsann vara kreativ när man inte kan lämna ongen ensam för att gå och köpa tidningen.

Årets ALLRA BÄSTA julklapp var sminkdockan.
Herregud som det har kammats, fönats och kladdats här hemma.

Jag hade tänkt att lilla fröken skulle fått bestämma julmiddagen, men med rädsla för att behöva sitta på självaste julafton och kränga tacos så tänkte jag om.
Istället blev det ett julbord i miniatyr.
Men med hosta, halsont, värk i kroppen och feber så undkom allt utom sillen och skinkan på den här tallriken.

Kvällen avslutades storstilat!
Varför ignorera traditioner liksom?

Vi hoppas att alla haft en underbar jul med massor utav kärlek och värme.
Här har smulan precis stuckit iväg på julfirande nummer två hos farsgubben sin och jag har bäddat ner mig i soffan där jag inom någon timma eller två hoppas på att bli frisk.
Ha en fortsatt God Jul allihop.

har man inte arbete...

2011-12-25T10:58:00.001+01:00

...så sätter man fröken löken i ett bad.

ååhh, jag glömde...

2011-12-13T08:25:00.004+01:00

Jag har ju faktiskt varit väldigt snäll i år...

snääääälla tomten!

2011-12-10T22:12:00.001+01:00

Tack.

världens saftigaste lussekatter

2011-11-25T23:13:00.001+01:00

Jakten på det ultimata receptet, oavsett vad det gäller, slutar aldrig.

Idag googlade jag fram ett recept som lovade mig världens saftigaste lussekatter och jag är ju inte dummare än att jag måste testa.

Så vi bakade dessa, jag och smulan.

Raskdeg:
50 g jäst
2,5 dl rumstempererad standardmjölk
100 g strösocker
350 g vetemjöl special

Botgörning:
2,5 dl rumstempererad standardmjölk
150 g strösocker (men öka mängden något)
200 g smör skuret i bitar
10 g salt (ca 2 tsk)
2 påsar saffran (jag tog 1 extra)
750 g vetemjöl special

1 ägg till pensling

1. Lös upp jästen i mjölken med visp. Tillsätt sockret och mjölet och arbeta fram en elastisk deg. Ca 5 minuter i matberedaren eller 10 minuter för hand.
2. Täck över raskdegen och låt jäsa till dubbel storlek på varm plats i ca 30 minuter.
3. Tillsätt ingredienserna till botgörningen och arbeta degen elastisk. Ca 15 minuter för hand eller 10 minuter i maskin. Slarva inte med bearbetningen! När du är färdig ska du kunna dra ut degen till en tunn hinna utan att den brister.
4. Täck degen med plastfolie och låt vila i 30 minuter.
5. Koka under tiden upp russin och glögg. Låt svalna
6. Arbeta ut lussekatter av degen och tryck ner glöggkokta russin. Jäs i ca 10 minuter och pensla sedan med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen på ca 250 grader tills lussekatterna precis börjar få fin färg. Pensla med sockerlag precis när de kommer ut ur ugnen för en extra fin yta och sötma.

Och resultatet?

Så jädra goda!

Och saftiga.

Med andra ord, ett recept att rekommendera.

ingenting annat än lugn

2011-11-25T12:57:00.001+01:00

Vi är lediga denna fredag, smulan och jag.

Vi har dessutom utnämnt denna helg till en riktig mys & pyssel-helg.

Det ska bakas pepparkakor & lussekatter. Vi ska adventspynta, gå på bio och så har vi en lekdejt med lilla Ebbe och hans allra finaste moster inplanerad.

Inga jobbiga måsten, utan bara skoj. Precis vad som behövs just nu... massor utav skoj.

Vi börjar roligheterna med en nyttig fruktfika.

gällande fröken hagalen

2011-11-25T10:07:00.001+01:00

Jag borde för länge sedan ha meddelat de som undrat vad smulan önskar sig till jul vad den där önskelistan innehåller, men jag har inte orkat.

För tillfället så har prylar utav alla de slag känts oviktiga.

När man dessutom har en unge som säger -"Vi får se vad tomten har med sig" när man frågar vad hon önskar sig så blir det ju genast lite mer svårjobbat. Jag gjorde ett försök att luska ut vad hon kunde tänkas vilja ha genom att låta henne titta igenom en utav årets alla leksakskataloger...

Eehhh... Mormor och Morfar... ta fram den stora plånboken, för ungen vill ha allt.

Skitsamma om hon vet vad det är överhuvudtaget, bara det är rosa och lila eller faller inom kategorin prinsessor så "ska" hon ha det.

Iallafall...

Jag har nu sammanställt en liten lista utifrån vad jag vet att hon behöver och tycker om.

Detta är ingenting som hon uttryckt en önskan om, men jag anser att ett skrivbord hade varit perfekt.
Hon älskar att klippa, klistra, måla och pyssla och det hade varit suveränt med ett skrivbord där hon kan ha alla sina saker.

Ett gäng nya sagoböcker hade varit uppskattat,
Både utav lilla fröken som älskar att lyssna och utav hennes mamma som måste läsa dom.
Vi har gått igenom det existerande biblioteket måååånga gånger.

Detta är nog bland det roligaste smulan vet just nu.
Tv-spel.
Och det som hade gjort henne allra gladast är ett v-smile utav princessmodell med tillhörande spel.

Unga fröken älskar att skriva och frågar hela tiden om ord och bokstäver, så denna dvd-box hade varit PERFEKT.

Precis som det här spelet.

Sen kommer vi till det här med prinsessor.

ALLT som har med prinsessor att göra och då menar jag ALLT, funkar.

Dockor, kläder, spel, filmer, prylar till håret, böcker, klistermärken...

Ja ni fattar.

Det finns dock en sak vi avtackar oss under de närmsta 5 åren eller så och det är målarböcker.

5 år känns som en rimlig tid för att kunna avverka den trave som finns här redan.

dagens "praktikant"

2011-11-22T22:47:00.001+01:00

Überblåsta, jag-är-jobbig-som-en-böld-i-röven, praktikanten: -"Madde, vad är det här för något?"

Jag: (tittar på henne och funderar allvarligt på om hon skämtar med mig och om jag ska falla för frestelsen och svara banan) -"Det är en ananas".

Überblåsta, jag-är-jobbig-som-en-böld-i-röven, praktikanten: -"Äääääär det?! Verkligen?! Wow!"

om livet på botten

2011-11-21T20:57:00.001+01:00

Och så rasade allt samman...

För tillfället känner jag mig helt bedövad... likgiltig...

Beviset på att man inte alltid är stark.

Mörkret gjorde entré, jag fick känna av förlusten utav två mycket goda vänner och utav någon jag verkligen trodde på och älskade. Och allt pga mig, på min oförmåga att hantera saker och ting på ett bra sätt.

På rätt sätt?

Jag fick även höra vilken sorglig historia till vän jag kan vara.

December med tillhörande högtider närmar sig och paniken över att inte kunna ge min dotter en sån fantastisk jul som bara hon förtjänar gör mig ledsen.

Ingen familj, bara vi - hon, jag och katten.

Och detta känns, skrämmande nog, bara som toppen på isberget.

Jag mår som skräp.

Självkänslan är i botten.

Och jag känner mig arg...

Detta yttrar sig i okontrollerade raseriutbrott där tavlor, porslin och till och med min egen kropp fått tagit stryk.

Jag vet inte hur jag ska hantera det.

Var jag ska göra av den... ilskan...

Iallafall inte under tiden jag är ensam - när underbaraste smulan är här så gömmer jag den och lever för henne.

Nu har jag förstått och bestämt mig för att jag behöver hjälp.

Professionell sådan.

Nu ska jag ta tag i detta och se till att den viktigaste personen i mitt liv också får den uppmärksamhet som hon förtjänar.

Jag är den enda som kan bestämma över mitt liv.

Jag vet.

Men allt är inte svart och vitt och ibland är det enklare sagt än gjort.

hur tänkte dom här?

2011-11-16T20:20:00.001+01:00

Som den frysekylling jag är så ogillar jag allt vad vinter, snö och kyla heter.

Helst skulle jag vilja göra som björnarna och helt enkelt skita i hela årstiden, men det går inte - jag har barn.

Har man barn så får man bita ihop helt enkelt och ge sig ut i pulkabacken.

I år har jag ansträngt mig en smula och skaffat mig ordentligt varma vantar, ett par ordentliga kängor och ett "skidställ".

En jacka och ett par överdragsbyxor som håller väta och vind borta och allt det dära.

Och eftersom jag inte hänger utomhus i onödan under vinterhalvåret så satsade jag inte direkt på skitadyra-kvalitets-varianten utan beställde ett från H&M för knappa tusenlappen.

Idag kom paketet med posten.

Jackan satt som en smäck, men gissa om jag blev förvånad när jag fiskade fram brallorna ur paketet.

På ena sidan utav påsen sitter denna etikett som stämmer helt överens med det jag beställt.

Vänder man på paketet så hittar man denna etikett som stämmer helt överens med innehållet i påsen.

Hur sexig i pulkabacken tror ni jag blir i min nya fina vinterjacka, med rumpan bar och med dessa tjusiga sommarsandaler?

H&M verkar iallafall ha uppfattningen om att jag kommer att bli het som f*n.

onsdagkväll

2011-11-16T19:30:00.001+01:00

Och jag försöker helt enkelt att göra det bästa utav ensamheten.

skit ska skit ha

2011-11-16T13:08:00.001+01:00

Pissar man på sin personal så får man ett engagemang där efter.

Inte ett dugg mer.

2011-11-15T09:01:00.001+01:00

Det finns ingenting som doften utav nybakade pepparkakor såhär på morgonen innan det är dags att bege sig till jobbet.

Idag tycker jag att mina fina arbetskamrater förtjänar lite gó fika.

söndagstillstånd

2011-11-13T09:38:00.001+01:00

Smulan tar ett skumbad och här sitter jag som en sömngångare och viker tvätt.

Inatt har tankarna snurrat i en rasande fart. Jag har känt mig ängslig och uppgiven. Jag har vridit och vänt mig och till slut fått ungefär två timmars sömn.

Det är konstigt, för nu känner jag mig nästan bakfull snarare än trött. Magen är i uppror, det snurrar i huvudet, jag fryser och skakar i kroppen och känner det som om det fattas cirka 17 liter vätska i kroppen.

Fruktansvärt jobbigt.

lyx

2011-11-11T20:23:00.001+01:00

Miniatyren sover.

Och här ligger jag i badet och glor på första säsongsfinalen utav "Being Human".

Det är vad jag kallar fredagsmys.

om lärorika grejer

2011-11-11T12:51:00.001+01:00

Som t.ex. Bolibompa.

Ett mycket lärorikt program där man får lära sig att koka korven med pastan inuti.

Dagens lunch på vår gata i stan.

Vidrigt, I know.

Men lattjo som tusan för kidsen.

100% avslappnad

2011-11-11T08:44:00.001+01:00

Fredagmorgon på vår gata i stan.

Bolibompa på teve, kaffe på bordet, smulan som frossar i sina nya tuschpennor (jaja, de var en julklapp egentligen men hon har tjatat varje dag när jag hämtat henne på dagis om att hon vill ha... så...) och första säsongen av "Being Human" i ajfånen.

Gav mig på denna sjuuuukt bra serie igår och fick, efter 6 avsnitt, verkligen övertala mig själv att det var hög tid att knoppa sig lite.

maskerad

2011-11-08T18:47:00.001+01:00

Idag var det dags för veckans höjdpunkt och något som smulan planerat kring i över en vecka eller så - maskeraden på dagis.

Hon bestämde alldeles själv vad hon skulle vara.

Och med tyllkjol, gympadräkt och med lockar & guldskimmer i hela håret så måste jag säga att hon minsann var den allra sötaste ballerina mitt öga skådat.

lilla grisen

2011-11-08T18:42:00.001+01:00

Söndagens "Frida":

Jag ligger i soffan, mer död än levande när smulan kommer och ber om ett utav alla de kinderägg som hennes mormor införskaffade under sin utlandsresa alldeles nyligen.

Hon får tillåtelse att ta ett och när detta är uppätet så säger jag till henne att gå och slänga pappersskräpet i soporna.

Jag hör hur hon går ut i köket och öppnar sopskåpet. Sedan hör jag hur det skramlar bland disken och jag tänker -"Vad sjutton gör hon nu?".

Strax är hon tillbaka, tar några bestämda steg fram till sin stackars bakfulla mamma och säger med spydig röst: -"Ska du inte diska? Det är faktiskt massor med disk mamma!"

Alltså seriöst, jag trodde det var jag som hade titeln renlighetspolis här hemma.

Gud så fel jag hade.

Min lilla grisunge.

det blev lite hårt igår

2011-11-06T16:39:00.001+01:00

Dagens räddning - cola och salta kex.

min bff

2011-11-03T20:46:00.001+01:00

Jag är duktig på att spela stark.

Duktig på att låtsas som att allt är bra när det snarare är tvärtom, duktig på att verka oberörd.

Det funkar - oftast gör det faktiskt det.

Men sen kommer det stunder då jag inte klarar av att vara sådär stark längre. Stunder när jag låter allt det jobbiga komma ifatt, stunder då jag blir otröstlig.

Stunder då jag behöver min bff.

Det finns vänner och så finns det VÄNNER.

Ni vet, den där sortens vänner eller i mitt fall vän, som man ska vara glad om man överhuvudtaget hittar under sin livstid.

Vännen som alltid finns där i vått och torrt - i upp- och nedgångar.

Vännen som är den första man ringer när man känner sig extra glad över något och som får lyssna på alla tårar när man är ledsen.

Vännen som vet exakt vad som ska sägas för att få ner en på jorden när man tycks ha tappat fotfästet eller för att få livet att kännas en smula ljusare när allt bara känns jobbigt.

Den där enda vännen som tycks förstå en till 100%.

Vännen vars frånvaro gör att livet känns meningslöst att leva.

Just den där vännen hade jag.

Han - min bff.

Det enda jag någonsin varit rädd för i vår vänskap har varit att hamna i en situation där jag skulle förlora allt det där. Att vår vänskap skulle blekna i skuggan av något nytt och spännande i hans liv.

Att jag inte längre skulle vara en viktig del.

Det har jag gjort nu.

Och allt på grund av min egen dumhet och osäkerhet.

Det som föddes ur paniken jag fick i en situation där jag kände att ska det ske, ska jag blekna, så är det nu det kommer att hända.

Och precis som jag alltid gör för att rädda mig från smärtan som kommer ur en brusten relation, oavsett sort, så stötte jag bort innan jag själv blev bortstött.

Jag tog beslutet jag inbillade mig att han snart skulle ta.

Jag inbillade mig att jag skulle klara mig bra, det har jag trots allt gjort under de 29 år som passerat utan att han fanns där.

Men jag förstod snart att det inte går att bara stänga av, radera och glömma bort.

Det går inte en dag utan att saknaden finns där.

I morse kände jag av den på riktigt.

I morse skrev jag ett meddelande till ytterliggare en "förlorad" där jag förklarade allt det jag förklarat här.

Och jag grät.

Grät för att jag vet att han var det bästa jag hade och jag förstörde det.

Grät för att jag är så dum.

Var så dum.

Jag fick rådet att skicka samma meddelande till honom.

Det kommer jag inte att göra.

Men jag hoppas att han läser detta och förstår hur fruktansvärt mycket han betyder.

Att han, trots allt, är min bff och alltid kommer att vara.

Att jag älskar honom.

isch!

2011-11-03T08:53:00.001+01:00

Smakar tandkräm.

Jag vet, jag vet - förpackningen säger ju allt.

Jag menar... skumtomtar ska va skumtomtar and don't mess with that.

om när man saknar

2011-10-25T11:32:00.001+02:00

Idag är en sådan där dag då man känner sig trött, lite sliten och med världens behov utav värme och kärlek.

Bästa lösningen?

Dra på sig underbaraste mannens mysiga lurvjacka - värmen hålls uppe och kör man ner näsan och tar ett djupt andetag så luktar det sådär gott som bara han gör.

en liten överraskning

2011-10-24T19:03:00.001+02:00

Smulan fixar lite tjusigheter till de där brudarna som hon för en liten stund sedan uttalade sig kring - "Skriv till dom att jag saknar dom mamma och att jag älskar dom. Jag älskar dom jättemycket!"

den som söker han finner

2011-10-19T13:29:00.001+02:00

Och jag som inte söker jag finner ändå.

Man borde kanske ta sig en titt under dynorna i soffan lite oftare.

Här blev det plötsligt värsta skattjakten jue.

oops!

2011-10-19T09:13:00.001+02:00

Det där nya Cillit Bang medlet, ni vet... det där med klorin i.

Det är nog inte så bra att få det på kläderna tror jag.

om grundläggande behov

2011-10-17T21:35:00.002+02:00

Sedan en vecka eller två tillbaka så har jag bestämt att denna onsdag, då jag är ledig från allt vad jobb och moderskap heter, ska ägnas åt städning.

Och då snackar vi inte inte dammsuga lite här och svabba lite där - nej, nej, nej... vi snackar STÄDNING.

Vi snackar om en lägenhet som ska bli så ren att man kan slicka på vilken yta man vill utan att ens riskera att utsättas för smuts och baciller.

Storstädning de lux!

När det kommer till städning, ordning & reda och hela den där biten så kan jag, även om jag faktiskt börjat att slappna av lite, bli en smula manisk.

Jag behöver ordning omkring mig för mitt välbefinnandes skull.

Med var sak på sin plats och i ett hem som avger en svag doft av rengöringsmedel så mår jag bra.

Så är det.

I lördags drog jag med mannen och miniatyren till det där billighetsvaruhuset där man kan hitta allt och lite tilll och där frossade jag i rengöringsmedel.

För man kan inte genomföra en de lux städning utan en uppsjö utav prima rengöringsmedel - det ska jag tala om för er.

Just nu trivs jag inte alls i mitt hem och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Helst utav allt så skulle jag bara vilja tömma lägenheten helt och liksom "börja om" - nya färger, nya möbler, smarta lösningar... ni vet...

Den där känslan som för tillfället innefattar livet i allmänhet.

Vi pratade faktiskt om det där på jobbet idag, jag och min bästa kollega - då hon känner likadant.

Dvs vi är inte riktigt nöjda med saker som de är.

Och vi funderade på hur det kan vara så - hur det kommer sig?

Vi tror helt enkelt att det beror på oss i kombination med vårt yrkesliv. Vi arbetar inom en bransch där det hela tiden krävs utveckling och nytänkande. Där man ändrar om, byter plats och uppdaterar så gott som dagligen och att det i slutändan helt enkelt är något som vi vänjer oss vid och kräver även i livet utanför arbetet.

Behovet av att få utvecklas och att vara kreativa tar över.

Och när vi tvingas dra runt i samma gamla spår så avlider vi en liten smula utav tristess helt enkelt.

Det måste vara det...

Nu har jag varken tid eller pengar för en total makeover utav min lägenhet.

Visst, jag kanske kan få upp en hylla eller två.

Fixa de där lamporna över köksbordet som har lyst med sin frånvaro de senaste två åren och äntligen få upp miniatyrens sänghimmel som bott onödigt länge i klädkammaren.

Det kan jag göra.

Men en god början och det jag får nöja mig med fram tills dess, det är ett löjligt rent hem.

låt mig få presentera...

2011-10-17T20:58:00.001+02:00

...Kitty!

Familjens allra nyaste lilla medlem.

Och nej, hon har inte sett ett spöke - det är bara jag.
Visserligen naken, i badet... men så illa kan det inte vara...
tror jag.

Kitty är adopterad via Kattjouren här i Skåne, som för övrigt gör ett suveränt jobb med att hjälpa till att omplacera/rädda katter.

Kitty behövde ett nytt hem efter en hemsk upplevelse utomhus som gjort henne livrädd för andra katter och så även den kisse hon levde tillsammans med hos sin förra ägare.
Hon var mycket stressad och situationen blev ohållbar.

Hon behövde komma till ett hem där hon fick vara ensam katt och det passade oss alldeles ypperligt.

familjen blir större

2011-10-12T07:53:00.001+02:00

Vi väntar tillökning hemma på vår gata i stan.

2011-10-07T00:08:00.001+02:00

Meh!

13.57 hade passat mig mycket bättre.

jag - organisatören

2011-10-06T21:52:00.001+02:00

Vad gör man inte för att få arbetsdagen att gå?

Städar sig lite...

lite om ett dike

2011-10-06T21:40:00.001+02:00

Vi var bjudna på kalas i lördags.

Eller vi och vi, smulan. Men jag fick haka på.

Det var smulans gamla dagis, det där som verkligen inte är något annat än världens bästa dagis of all times, som firade 5 år och alla nya samt gamla barn var inbjudna att vara med och fira detta.

Jag var länge i valet och kvalet angående om vi skulle ansluta oss till dessa festligheter eller inte och mest pga att det är lite sådär ansträngande och krångligt att ta sig dit om man inte äger en bil.

Men eftersom att mannen ändå skulle jobba och vi inte hade något på schemat så fick det bli kalas trots allt.

Vi var med andra ord iväg tidigt.

Först den gröna bussen till Knutpunkten och sedan på den gula bussen för att 30 minuter senare hoppa av på en busshållsplats mitt i tjotahejti.

Därifrån är det sedan en väldigt lång och väldigt rak väg att promenera innan man når den där världsbästa förskolan.

Som tur var så hade jag dragit med smulans vagn och detta trots att jag anser att hon är alldeles för gammal för att åka i den.

Hellre det än många kilometers pipande let me tell you.

Jag tycker faktiskt att man borde slå ett slag för mer kollektivtrafik ute på bondvischan.

Vi kom iallafall fram i tid.

Det var ett otroligt trevligt kalas med massor utav barn, gamla som nya och alla underbara fröknar.

Det grillades mashmallows, dracks varm choklad, släpptes upp ballonger och både Nalle Puh samt en trollkarl gjorde uppskattade besök.

Smulan var arg som ett bi när jag sa att vi var tvungna att ge oss iväg om vi skulle hinna med bussen hem igen.

Vi började att knalla hela den där långa, raka vägen tillbaka till bussen för att där inse att det inte alls skulle komma någon buss inom de 10 minuter som jag räknat med.

Ni förstår, på lördagar så går den där bussen ute på bondvischan 1 gång i timman - FÖRUTOM just den timman vi planerat att ge oss hem.

Så vi fick helt enkelt parkera våra mer och mindre söta rumpor i dikeskanten och vänta i en timma då nästa buss skulle dyka upp.

Att sitta i diket utmed en huvudled, omringad utav gärden och detta tillsammans med en 4-åring som har väldigt mycket spritt i benen är inte det enklaste.

Vi gjorde allt för att få tiden att gå.

Plockade vissna klöver och gjorde små buketter, sjöng, plockade och räknade stenar, hängde med en ytterst grön larv... ja ni vet, sådant där som bara händer i ett dike en lördagseftermiddag.

Jag har nog aldrig varit så glad över denna syn dock...

Jag måste säga att även om jag hellre skulle gnaga av mig en ytterst viktig kroppsdel framför att spola tillbaka tiden ett par år eller så, så saknar jag den där gamla förskolan.

För gud vad jag älskar den, alla underbara fröknar och den härliga gemenskapen där finns.

Vi är tacksamma att vi får komma tillbaka lite då och då för att njuta, om så en liten liten stund.

saker som irriterar

2011-10-06T21:15:00.000+02:00

Jag gick med i den där Google+.

Ni vet, det där nya stället som ska konkurrera med Facebook - hur det nu ska vara möjligt liksom?

Iallafall...

Jag gick med efter att den där underbara snubben jag kilar stadigt med sa att det var ett suveränt ställe och att det inte kommer att dröja länge innan det tagit över helt och att fejsboken bara kommer vara ett minne blott,

När jag kommer in på det som ska vara min profil så är det ganska likt Facebook ändå,

Bestämmer mig för att ladda upp en profilbild och medan jag meckar runt bland fotoalbumen så ser jag att det redan finns ett med bilder.

Närmare bestämt ett med nästan 900 bilder och när jag tittar närmre på det hela - 900 bilder som alla figurerat här på bloggen.

Ni förstår, alla bilder man laddar upp på Blogger hamnar i ett album på Picasa.

Och Google+ är även det kopplat till Picasa.

Skitstörigt!

Jag började därför att radera alla foton som jag inte ville ha med i det där albumet och vad ser jag nu?!

De är borta även på bloggen.

Ännu mer skitstörigt!

Så, om någon undrar vad som hänt med alla bilder så är det inte mitt fel.

Okej?

Det är praktmupparna på Googles fel.
Så det så!

dagens smula

2011-10-02T14:01:00.001+02:00

Vi är på väg till bussen för att ta oss till ett kalas som smulan är bjuden till.

-"Vad är klockan nu Mamma?"

Jag svarar, halv två.

-"Börjar kalaset nu Mamma?"

Jag berättar att nej, klockan två börjar kalaset.

-"Okej, så när klockan har flippat ur sådär och siffrorna flyttat sig, då är klockan två då Mamma?"

Ehh.... Typ?!

seriös förvirring!

2011-09-30T07:37:00.001+02:00

Vaknar.

Tittar på klockan som visar 06.28

Tänker -"Fan!! Varför har den inte ringt?!" eftersom att den är ställd på 06.00.

Studsar upp ur sängen, slår på teven och ger mig ut i köket för att fixa ihop frukosten så att den är klar innan jag väcker smulan. Under tiden jag drar fram alla pryttlar ur kylen så tänker jag på hur skönt det är med fredag och därmed veckans sista arbetsdag. Sen kommet jag plötsligt på...

Vi har ju nytt schema på jobbet.

Det finns en anledning till varför inte klockan ringde - jag är ju LEDIG.

Snacka om bombad delux.

min lilla begåvning

2011-09-28T22:09:00.001+02:00

Härom dagen var det dags för en besiktning utav miniatyren här hemma.

Ni vet, den där som man brukar gå igenom som nybliven 4-åring. Man kollar syn, hörsel, får räkna, kasta boll, hoppa på ett ben och sådana där viktiga saker.

Härom dagen var en sådan där dag då jag sträckte på mig lite extra utav stolthet faktiskt.

Hon ser, hon hör, hon har en utomordentligt fin motorik och hon ritar urtjusiga gubbar.

Just det, det glömde jag ta med i min lilla uppräkning här ovanför - man får rita en gubbe också.

Barnmorskan nämnde det här med huvudfotingar i kombination med dessa 4-åringar.

Hur de ritar ett huvud med armar och ben. Och att de oftast koncentrerar sig på att få med 3 detaljer.

Min dotter, hon vet hur en gubbe ska se ut ska ni veta.

Det var huvud med kropp, armar och ben, fingrar, ett fullt utrustat ansikte, hår och till och med en navel.

Japp - navlar är viktiga grejer.

Barnmorskan var skitimpad ska ni veta och sparade till och med detta konstverk i journalen.

Annars då, jooo - 1 meter lång och nästan 16 kg tung.

Allt rätt på kurvan.

kvack kvack

2011-09-27T07:21:00.001+02:00

Han, den där underbaraste mannen, jobbar med försäljning utav diverse födoämnen och till helgen passade jag på att köpa något jag varken ätit eller gett mig på att tillaga innan.

Anka.

Finfina ankbröst närmare bestämt. Något utav en delikatess sägs det.

Anka ska, till skillnad från kyckling, intagas lite lätt rosa.

Jag valde själv att kombinera denna med en svamprisotto och några sparrisar (ni vet, för att öka skojighetsfaktorn under nästa toalettbesök).

Utlåtande: Anka var verkligen supergott, men definitivt överskattat.

Men definitivt något värt att testa om man inte gjort det innan.

Och för er i skåneland som har ett intresse av att köpa fisk, kött och anka utav alla finaste kvalité - sladda in på www.sydfisk.se vettja.

aj!

2011-09-19T21:25:00.001+02:00

Säg hej till min nya kompis "blåsan"!

Tror ni mig när jag säger att det är en smula smärtsamt att sätta ner höger fot?

nu får det vara bra!

2011-09-19T10:30:00.001+02:00

Från och med idag startar jag mitt ny/gamla liv.

Nu är det motion, motion, motion som gäller och detta i kombination med ett ytterst lågt kaloriintag.

Jag började dagen med en promenad till jobbet, vilket är ca 5 km. Det jag lärde mig var dock att trots att vinterstövlar är det bästa som finns så är de inte gjorda för långprommisar. Mina hälar gör ooooont nu.

lördagslyxa sig lite

2011-09-17T14:24:00.001+02:00

Sitter på Espresso House tillsammans med bästa sällskapet...

...som för övrigt tyckte att vi skulle ta en bild på den JÄTTEGODA kakan.

Men -"Vänta, jag måste ta bort mitt tuggummi från tallriken först Mamma".

Vad för sorts figur hon planerar att knåda ihop utav det återstår att se.

nyhet på taco hyllan

2011-09-17T11:21:00.001+02:00

Vad tror ni?Ont i anus imorgon?

min vän...

2011-09-15T21:17:00.001+02:00

"Jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm

Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll

Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val

Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Å jag saknar dig mindre och mindre, det kommer annat mellan och det är bra

Jag saknar dig mindre och mindre, jag har glömt dig en vacker dag..."

så sant som det är sagt

2011-09-14T17:28:00.001+02:00

-"Mamma, jag är nästan en cirkus".

Alltså, 4 bast och med den självinsikten...

Wow!

asså, hur tänker hon?

2011-09-13T22:38:00.001+02:00

Det går inte en dag utan att min 4-åriga miniatyr gör totalt obegripliga saker.

Oftast är det underhållning på hög nivå som hon bjuder på, men ibland så undrar jag hur hon tänker.

Som igår, då hon vaknar och kommer ut till mig som gett mig upp i svinottan (vanligt förekommande på mina lediga dagar and don´t ask me why) för att sortera tvätt.

Vi gosar, pratar, äter frukost och ger oss i kast med dagen. Ja ni vet, fika på Espresso House och allt det där som jag blabbade om ett par inlägg längre ner.

Dagen flyter förbi iallafall och det blir dags att lägga den lilla snärtan.

På med pyjamas, borsta lite tänder och så välja sagobok. När det är dags för henne att krypa ner i sängen så reagerar jag på hur lustigt bäddad den är. Hon har liksom staplat kuddarna under täcket och jag börjar att fixa till det hela medan hon lägger sig tillrätta.

Plötsligt så säger hon -"Det är lite blött här i sängen Mamma".

Och då ser jag den - en STOR blöt fläck och jag fattar genast vad det handlar om.

Jag frågar henne om det är så att hon råkat att kissa i sängen och hon erkänner det skamset på en gång. Jag blir såklart arg - inte för att hon kissat i sängen, jag menar... hon är 4 år.

Utan för det faktum att hon inte berättat det för mig utan istället gömt det hela och detta försöker jag förklara för henne. Det slutar med att jag får ställa mig och bädda om hela sängen (tackar gudarna för att jag fortfarande kör med plastad frotté under lakanet) och i någon form av försök till disciplin och uppfostran så stoppar jag om henne och förklarar att det inte blir någon saga och detta pga att hela bädda-om-sängen proceduren tagit så lång tid så att nu är det dags att sova på en gång.

Och för sina ynka 4 år så har jag en väldigt förstående dotter som genast säger -"Jag förstår Mamma, jag får en saga imorgon istället".

Eller idag...

Idag när jag kom hem efter jobb och kände mig frusen och verkligen längtade efter ett varmt bad.

Så jag börjar att tappa upp vatten och frågar samtidigt om hon behöver gå och kissa. Det är inte det att jag stänger och låser om mig när jag badar, men det är liksom lika bra.

-"Nej Mamma, det behöver jag inte" blir svaret.

Så jag kryper ner, drar några ord i Wordfeud och precis när jag börjar bli sådär härligt varm och avslappnad så kommer hon in.

-"Jag måste gå på toaletten" säger hon och jag frågar då varför hon inte sa det när jag frågade.

-"Men jag måste inte kissa jue, jag ska bajsa" blir svaret och två sekunder senare har hon dragit av ett lass vars odör hade kunnat få 20 vuxna karlar och falla ihop som furor.

Jaha ja liksom, vad gör man?

Jo, man kliver upp och piper ut jävlar så fort...

Men det är lätt att se förbi all skit hon pysslar med, den där lilla.

Hon är ju trots allt bara för jävla go.

så där ja!

2011-09-13T18:08:00.001+02:00

Nu kan eländet till höst komma så att jag åter igen kan flytta in i vinterpjucksen.

å så fotade sig morsan litta åsså

2011-09-12T20:21:00.002+02:00

älskade "ongen"

2011-09-12T19:56:00.001+02:00

Idag hade jag och miniatyren sett fram emot att tillbringa vår lediga dag tillsammans med fina Kina och hennes avkommor, men ibland blir det inte alltid som det är tänkt.
Istället blev det en liten tur på stan tillsammans med bästaste "Sia". Jag hade lovat smulan att vi skulle införskaffa ett stycke kjoltyg till henne och vi lyckades nästan. En finfin stickad klänning i f'ärgen lila fick följa med hem. Eller hem och hem... den fick hänga med till Norra Hamnen där vi satsade på en Espresso House-fika.

Det blev inte så mycket av det där då smulan var sitt vanliga klumpiga jag och lyckades få bord, kakor och kaffe över sig innan vi knappt hunnit slå ner våra rövar på uteserveringen.

För dom som saknar erfarenhet så kan en stor Chai Latte bli väldigt kladdig då den hamnar över en fyraårings kropp och plötsligt kände jag mig väldigt glad över vårt lilla inköp tidigare. Det föll sig så att det helt enkelt bara var att svida om ungen och bege sig tillbaka upp på stan i jakt på ett par matchande strumpbyxor, då detta chai-missbruk resulterade i att ungen befann sig i ett väldigt bart tillstånd.

Iallafall från knäskålarna och nedåt.

En dyr fika kan man väl säga utan att överdriva.

gottegrisen

2011-09-12T08:39:00.001+02:00

Chokladpålägg är det allra bästa!

Jag köpte ju faktiskt hem det nyttigare alternativet philadelphia till lilla frökens mackor.

Går det att övertyga henne tror ni?

Nääääää, inte då!

tjoho!

2011-09-10T17:37:00.001+02:00

Nu är det fan ta mig helg!

Det firas genom att skölja ner ett gäng kiwifrukter med litta rödtjut.
Just because I´m worth it.

kiwi-lördag

2011-09-10T09:28:00.001+02:00

Då börjar vi med nummer ett...

not one of those good days

2011-09-10T09:19:00.001+02:00

Efter en natt med löjliga sömnsvårigheter så vaknade jag lite avigt.

Ni vet, när man vaknar och bara känner sig sådär arg. Arg och bara sådär besviken. Och man skäms inte för det utan det är snarare så att man letar anledningar att få behålla den sköna känslan av ren ilska. Det är dessa dagar, om det vill sig riktigt illa, som saker går sönder. Idag känner jag mig mer besviken än arg. Besviken på mig själv som försatt mig i en situation där jag troligtvis kommer att behöva ta ett beslut jag inte vill ta. Besviken på den där så kallade vännen som tog lite av det bästa i livet ifrån mig. Besviken på familjen som tycker att man inte är viktigare än att man kan vänta 3-4 år på att kosta på sig ett besök. Med andra ord, idag hamnar fokusen sådär ofrivilligt på alla som för tillfället gör mig en aning ledsen. Men skit i det, imorgon är en ny och bättre dag.

en grapefrukt...

2011-09-09T23:01:00.001+02:00

...eller fem.

Asså, jag känner att hela den här grapefruktgrejen borde förklaras.

Detta just ifall ni som hänger här, ni få, sitter och kliar er i skallen i oförstånd efter föregående inlägg.

Iallafall...

Igår hade jag det där vanliga godnattsamtalet med den där underbara mannen, det där som vi alltid har när vi inte somnar tillsammans.

Han var sitt vanliga, smått tysta jag och moi babblade på som vanligt om alla möjliga meningslösa ting.

Kvällens bästa: bananer!!

Asså, Ica Maxi säljer bananer till det väldigt överkomliga priset 9.90/kg.

Detta resulterade i att jag under dagen (igår då) åt inte mindre än fem stycken (även kallat en klase).

Jag vet, jag vet... intresseklubben antecknar...

IALLAFALL...

Mitt i denna ytterst intressanta diskussion så kommer jag på den briljanta idén att man kanske skulle göra som typ en grej utav det.

Att jag varje dag skulle kränga fem frukter utav något slag. Och så säger jag åt han, den där underbara, att han får välja dagens frukt.

Blir jag förvånad när han slänger melon i örat på mig?!

Neeeej, inte direkt.

Men det kommer liksom inte att hända, så han får snällt välja en annan frukt.

Och vad får jag?

Grapefrukt!

Är det bara jag som tycker att dessa smakar tvi, vedervärdigt och bara rent av skitäckligt?!

Så är det iallafall, men samtidigt så tänkte jag att det kan ju inte vara så illa.

Det handlar ju om fem ynka grapefrukter liksom.

Så, sagt och gjort - i morse innan jobb så knallade jag in på Ica med bestämda steg, blängde lite på mina goda vänner bananerna och plockade sedan åt mig fem grapefrukter utav modellen röd.

2 för 15:-, rena rama kapet!

Det första jag gör sen, när jag kommit in på jobb, är att skala och sätta tänderna i grapefrukt nummer ett.

Skitbra idé om det inte vore för det faktum att jag borstat tänderna någon halvtimma innan eller så.

Skitäckligt blev SKITÄCKLIGT!

Verkligen.

Vid förmiddagskaffet testade jag att filéa min lilla frukt och jag får minsann säga, att det gjorde susen.

Det var ju långt ifrån gott, men jag hulkade inte iallafall.

Så...

Tro det eller ej - men jag fick i mig fem grapefrukter och känner mig nu mucho nöjd med mig själv.

Kruxet?

Magen är inte det minsta nöjd.

Alltså - det är en galet massa syra i den här typen utav frukt.

Och all denna syra har orsakat... ja... vissa spänningar så att säga.

MY GOD vad körig jag har varit.

Här snackar vi ofrivilliga fisar utav världsklass!!

Not very funny om ni frågar mig.

Så för att sätta betyg på hela den här fredagsdieten så får jag säga att det blir 2 utav 5 möjliga grapefrukter.

Imorgon har han, den där underbara, bestämt en lite snällare variant.

Imorgon kör vi kiwi-lördag.

Är ni på?

okej peeps...

2011-09-09T09:11:00.001+02:00

Då kör vi grapefrukt-fredag.

livet går vidare

2011-09-04T15:01:00.000+02:00

Vad händer då?

Till att börja med så blev jag av med problemet cykel eftersom att någon trevlig medmänniska ansåg sig ha rätten att helt enkelt lägga beslag på den.
Trasig och allt.

Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska satsa på lyxprostitution eller organdonation för att få in pengar till en ny eftersom jag känner mig ytterst beroende utav en.

Smulan har upptäckt att nutella i kombination med formfranska is tha shit och äter smörgåsar som aldrig förr.
Man kan kanske tycka att det är lite oansvarigt utav mig som mamma att servera sådana sockerbomber.

Alltså, ungen tog cirkus en timma på sig för att klämma en frukostmacka innan.
Nu trycker hon två på en kvart.
Så frågar ni mig, efter dessa enastående resultat, så är alla medel tillåtna.

Snart kanske byxorna dessutom börjar att sitta uppe på henne.

Femal balans fungerar!
Jag springer inte direkt omkring i ett konstant lyckorus, men det kan man kanske inte räkna med såvida man inte ägnar sig åt tunga droger.
Hormonerna gör iallafall susen och håller mig ifrån de där lågpunkterna som känns så där löjligt jobbiga.

Med andra ord - jag sparar numera på tårarna.

Och apropå tårar...

Ensamheten varade inte länge.
Och för de som nu tänker -"Amen va faen...!"

och
-"Säg för guds skull inte...!"
så kan jag meddela att NEJ, jag har inte gett mig ut och raggat upp första bästa och inlett en ny relation.

Nog för att det finns de som tycker att jag har en tendens att kasta mig in i saker, men så illa är det verkligen inte.
Nej, han den där allra underbaraste som jag har och har haft i mitt liv ett tag återkom lika snabbt som han försvann.
Tänk vad bra saker och ting kan bli om man ägnar sig en stund åt det där som kallas kommunikation.

Nog för att det finns en hel den "gupp" i vägen som med allt annat - men detta släpper jag inte i första taget.
Han är bäst.

Han den där andra som fallit under kategoring "bäst" har sorgligt nog fallit ur allt vad kategorier heter.
Ibland får man se nya sidor hos de där människorna som man kallar sina vänner och ibland är det helt enkelt sidor som man inte klarar av att acceptera.
Det jag kan säga är att vänskap utan respekt är vänskap jag klarar mig utan och med andra ord så har skaran utav vänner minskat med två.

Jag hoppas de tycker att det var värt det.

Sorgligt nog så är motivationen att kludda i bloggen väldigt låg för tillfället.
Men man får se det som att det blir så mycket mer skoj och spännande när det väl händer.
Som nu.

give me a break

2011-08-22T09:37:00.005+02:00

Ja, men why not liksom?!

När allt annat i livet skiter sig, varför inte fortsätta på den banan?

Som om det inte räckte med sjuttioelva lösa ekrar - halvvägs till jobb så smäller hela jävla bakhjulet med däck, slang och allt.

Nu hoppas jag att smulan tycker att det är lattjo att promenera de 5 km vi har till dagis/jobb.

För när det kommer till cash att laga - nada.

Till den nya cykeln som jag egentligen skulle behöva - definitivt nada.

Och bussen - inte fan är den gratis.

Nu ger jag definitivt snart upp.

så sant som det är sagt

2011-08-21T20:58:00.002+02:00

"When life gives you lemons, make some lemonade".

Ingenting blir bättre av att sitta och vara ledsen.

Det blir inte annorlunda.

Istället för att se på vad man förlorat, så får man vara glad för det man vunnit.

I mitt fall är det ytterliggare en alldeles underbar person som tagit en plats i mitt liv.

Och oavsett om det är i en relation eller som en sann vän, så finns personen där.

Så jag förlorade något alldeles underbart men vann någonting annat, minst lika bra.

Men samtidigt så blir man inte mindre ledsen för det, när livet inte blir som man trott att det skulle bli.

En annan vän sa till mig under ett känslomässigt samtal sent i natt, att sorgen efter sprucken relation kan liknas med sorgen vid ett dödsfall.

Kroppen och hjärnan reagerar på samma sätt.

Man har all rätt att vara ledsen och att sörja.

Det är något man måste innan man klarar av att gå vidare.

Idag känner jag mig helt okej.

Jag kan tänka på igår utan speciell dramatik.

Dagen har flutit på och det är i sådana här stunder man verkligen vet vilka underbara vänner man faktiskt har.

Så flickor, ni som fanns där idag, ni är GULD värda.

Tack!

jag ger upp

2011-08-21T00:06:00.002+02:00

Idag var dagen som skulle bli sådär bra - istället fick jag en käftsmäll.

Inte bokstavligen, men känslan är nog ungefär densamma.

Jag har förstått nu att det inte spelar någon roll vad man säger, vad man gör eller hur mycket man ger av sig själv.

Det finns ingenting som kan kallas tillräckligt.

I slutändan så får man ingenting för det - inte mer än svullna ögon och huvudvärk.

Och för varje gång så tappar man hoppet ytterliggare lite.

För varje gång så blir man lite mer osäker.

Självkänslan sjunker lite mer och det blir lite svårare att resa sig upp och ta sig vidare.

Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag inte var den känslomänniska som jag är.

Önskat att jag bara kunnat resa mig upp, borsta av mig och tänkt skitsamma...

Idag var dagen då jag blev ensam.

Igen.

wish me luck

2011-08-20T09:19:00.000+02:00

Igår kom mina glädjetabletter.

Så nu håller vi alla tummar och hoppas på en harmonisk höst.

Right?

vi soffhänger

2011-08-19T09:42:00.002+02:00

Igår fick jag ett samtal på jobb från smulans förskola.

Fisan hade varit trött och hängig hela dagen och när de vid mellis tog beslutet att ta tempen på henne så visade det sig att hon hade en feber på 39 grader.

Lilla stumpan...

På vägen hem inhandlades det en ny tecknad film, lite läsk och gott. Men väl hemma var det en liten fröken som däckade på soffan och sov hela eftermiddagen, kvällen och natten.

Så idag har vi lite att ta igen.

Vi börjar dagen med "Svanprinsessan".

Och sen har jag fått veta att det är läsk och popcorn som gäller.

Behöver jag ens nämna vilken läsk smulan valde i affären igår?

tvi vale!

2011-08-17T19:08:00.000+02:00

Nu är hösten här.

Det märker man...

Och då snackar vi inte pga regn & rusk, hemsk kyla och naturens färgskiftningar.

Fy farao vad jag mår kasst under den här tiden på året. Livet känns bara så j*la jobbigt.

Jag är megadepp, ledsen, uppgiven, frustrerad och vet liksom inte var jag ska göra av mig själv. Oftast så är det fullt hanterbart då jag har världens underbaraste människor omkring mig och finaste smulan som får mig att tänka på annat. Men ibland har jag ingen kontroll och då blir jag hemsk.

Då känner jag mig som den mest ensamma människan på planeten och mina frustrationer går lätt ut över de där som jag faktiskt älskar allra mest.

Idag var en sådan dag.

En dag där jag fantiserade om mörka gropar i skogen och vassa föremål.

En dag där personen som betyder mest fick ta all min skit och det resulterade i att jag bara mådde ännu sämre pga dåligt samvete.

Så nu har jag, efter tips från coachen dvs värsta bästa K, beställt tabletter som ska hjälpa mig hamna på rätt spår igen.

Jag trodde först att det var lite utav ett skämt när jag stegade in på apoteket och läste på förpackningen att de är framtagna för personer med pms/klimakterie-besvär. Men jag vet att den bruden vet vad hon snackar om så...

Nu ger vi det en chans med en förhoppning om en harmonisk höst.

urk

2011-08-15T14:16:00.002+02:00

När man kommer så här långt...

...då är det väldigt lätt att tappa sugen.

den billiga varianten

2011-08-15T11:05:00.003+02:00

Smulan har piffat till sig, packat ner dockorna i vagnen och meddelar att hon ska gå på bio. Den billiga varianten, låtsasvarianten. Suveränt tycker ett stycke fattig mamma.

Men innan bion börjar så blir jag tillsagd att jag måste ta en bild, -"När jag är så här fin Mamma".

det är så typiskt

2011-08-15T10:02:00.002+02:00

Tänk att allt roligt ska hända samtidigt och när man inte har en spänn att lägga på något annat än nödvändigheter.

Jag räknar ivrigt ner dagarna till lön.
Och med en Malmöfestival som startar till helgen, ett Busfabriksbesök samt en inbjudan till barnkalas samtidigt som busskortet gått ut och det fordon man får förlita sig till är en cykel med jävligt dåligt rull, så blir man ju ännu gladare när smulan kommer med sina stora söta ögon och frågar

-"Mamma, kan vi inte gå på bio?".

om att ta tag i saker och ting

2011-08-15T09:25:00.008+02:00

Idag har vi en ledig dag.

En grå och trist dag - sådär som de flesta dagar varit på senare tid.

Svensk sommar i ett nötskal.

Denna gråa dag har smulan bestämt att det är "tjejfest" på vår gata här i stan.

Detta innebär lek, pyssel och videotittande med tillhörande popcorn för hennes del och tvättstuga och megaröj i klädkammaren för min del.

Life just ain't fair sometimes.

den tackar vi för

2011-08-11T09:20:00.002+02:00

Här stressar man till jobb en timma tidigare än vanligt för att hinna få ut blommor i tid till en begravning. Och vad händer när man dyker upp vid kyrkan med två fullastade bilar?

Joooo, den är ju såklart låst.

Så här hänger vi, måttligt glada, i regnet.

Vad säger man?

Hääääärliga torsdagsmorgon!

som om det inte vore nog...

2011-08-08T08:31:00.002+02:00

Snor, hosta, värk i örat, ont i halsen och nu....

*trumvirvel*

...ögoninflammation!

2 veckor nu och inte minsta antydan på förbättring.

Sommarförkylningar är väl bäst ändå?!

vi skulle shoppa

2011-08-06T16:22:00.004+02:00

Idag har vi en solig, varm och helt underbar dag i skåneland. Jag är dessutom ledig från allt vad jobb heter och därför sket vi i det sedvanliga, sega soffhänget under morgonen och satte oss istället på tåget till Malmö.

Tanken var att hitta de prylar jag behöver för att kunna få till den där tårtan som ska bakas till nästa helg, men tji fick jag. Däremot så inhandlades det en ny keps till smulan eftersom hon glömde sin när vi hoppade av bussen härom dagen. Och där var mamma jääääävligt storsint ska ni veta - en lila med prinsessor.

Yep, I know.... It's hard to believe men så är det.

Vi hann även med att besöka Malmös glassheaven "Lilla glassfabriken", där de har onödigt många smaskiga varianter att välja på. Vår vän R var gullig nog att ta sig tid att joina oss.

Med glass i magen begav vi oss sedan till Möllan där vi käkade jordgubbar i solskenet, fyndade löjligt billiga grönsaker och tittade på snoppar & rumpor.

I statyformat då såklart.

facing my fears

2011-08-03T14:16:00.009+02:00

Jisses vad det är dött på jobb idag.

Så vad gör man?

Jo, tar sin höjdskräck och onda rygg och ger sig upp på stora stegen för att dammtorka 500 km krukhylla.

Mycket mer lattjo än man kan tro, iallafall för miffon som mig - de där med sjukligt pedanta tendenser.

snurr i pallet

2011-08-02T23:19:00.006+02:00

Här ligger jag och stirrar upp i taket.

Alltså, jag vill inte gnälla och sådär...

Men FAN vad varmt det är!

Man får ju typ rövsvett av att stå upp...

Naken!

Med andra ord, inga konstigheter angående det faktum att man ligger här och stirrar i taket lite sådär svettig och sömnlös.

Nu var det inte riktigt min svett som var grejen här utan det faktum att jag var med om en skit scary grej på jobb idag.

Som jag pipit om innan så är jag löjligt förkyld, ni vet en sådan där envis sommarförkylning som man liksom aldrig blir av med.

Hade det funnits en marknad för snor så hade jag varit rik nu.

Iallafall...

Stod ensam på jobb idag.

El bosso har semester och min kära kollega skulle med sin dotter till farbror doktorn en sväng. Med andra ord så var jag, precis som jag skrev här alldeles innan, ensam.

Ensam och jävligt snorig.

Sååååå....

Jag snyter mig.

Hårt.

Ni vet så att man nästan skiter på sig som man tar i.

Och plötsligt...

*poff*

Det slår lock i örat.

Det där är ju ganska vanligt förekommande vid sådana där tillfällen och man vet att om man håller för näsan och allt det där så lossnar det.

Men icke.

Istället så känner jag mig plötsligt väldigt yr i huvudet.

Och då snackar vi VÄLDIGT.

Det kändes som om jag hade intagit tillstånd "väldigt läskig fylla"och för att inte ramla ihop i en liten sorglig floristhög där på golvet så fick jag sätta mig ner. Det snurrade så hårt i huvudet så jag inte visste om jag skulle gråta eller bara spy rakt ut och hur jag än försökte så fick jag ingen hejd på det. I gott och väl en halvtimma så satt jag där och vågade inte röra mig en millimeter. Detta tills jag kände ett litet "knäpp" och jag plötsligt återfick min normala hörsel. Jag måste säga att det var bland det skummaste jag varit med om och väldigt otäckt eftersom jag satt där helt ensam...

Ni som vet, den där balansen - den sitter typ i trakterna kring örona va?

jobba sig litta då

2011-08-02T09:21:00.003+02:00

Då var man här igen.

Är jag hemsk om jag, så här 55 minuter efter arbetsdagens början, redan spyr på't?

ångest de lux

2011-08-01T22:03:00.004+02:00

Denna sista lediga dag satte vi oss på tåget till Åstorp, där våra flickor bor och där det bjöds på kaffe.

En avslappnad härlig dag med andra ord.

Imorgon är det åter igen dags att ge sig upp i svinottan för att bege sig till det där arbetet man har.

Bara tanken på att det nu kommer att dröja fram till nästa år (!) innan man har semester igen kan få vem som helst att vilja poppa lyckopiller.

Eftersom jag inte sparat en vecka som jag normalt brukar göra, så kommer detta att bli den längsta hösten ever!

Men men...

bara att bita ihop.

lite förändring

2011-08-01T09:37:00.003+02:00

Jag fick ett ryck häromdagen och efter att ha sugit på karamellen något dygn så tog jag igår död på mitt fina ljusa hår som jag trivdes sådär skitbra i.

Nu?

Knalligt rött.

Och känslorna kring det?

Dom får jag återkomma om.

that's just sick

2011-07-30T11:16:00.002+02:00

Okej, jag medger det...

Jag är kass.

Kass på att uppdatera bloggen såhär i semestertider.

Jag är dessutom kass av ett lite mer sjukligt slag.

Och ja, mer än vanligt då för de som känner att de kanske skulle kunna lägga in en kommentar angående det där.

Jag har åkt på dunderförkylningen-Arne.

Slem, slem och slem överallt :(

Och detta mitt under Helsingborgsfestivalen.

Det kanske är bra med tanke på hur veckans lilla "familjesemester" till Ale Stenar slutade.

Jag får verkligen aldrig dricka så mycket rödvin igen.

Men skit i det nu, idag tänker jag iallafall glömma denna lilla "incident" och det faktum att jag är lite utav en vandrande snorbobba.

Idag är det party tillsammans med boysen - alla de där jävligt underbara.

Och vem sjutton har tid att vara sjuk då?

vi har semester

2011-07-23T16:13:00.000+02:00

Och det är förklaringen till de väldigt sporadiska inläggen.

Inte för att jag någonsin varit den som kastat upp inlägg vareviga dag, men iallafall...

Igår hade vi kalas här på vår gata i stan.

Smulans allra bästa kompisar var här och vi mumsade minipizzor och smarrig tårta.

Smulan hade själv bestämt utförandet - den skulle minsann vara lila, med en prinsessa och med ett innehåll som smakade melon.

Hur jag än försökte att styra in henne på det goda chokladspåret så var det bara melon som gällde.

Och vad gör man inte?

Självklart fick hon precis som hon ville ha det.

en härlig dag

2011-07-19T21:43:00.000+02:00

På fredag är det födelsedagskalas på vår gata i stan med smulans allra bästa kompisar.
Idag firade vi den här 4-års grejen lite lugnare.
Och som vanligt när vi vill ha det sådär löjligt trevligt, så stack vi iväg tillsammans med grabbarna P.

Ni vet - de där allra super bästa.

Mölledammarna blev vårt mål och där eldade vi upp en mindre del av stranden, kastade pinnar, grillade korvsnuttar, kollade skalbaggar och allt sådant där som man kan ägna sig åt i en liten del av skogen.

En supertrevlig dag med andra ord.

min stora tjej

2011-07-19T09:21:00.001+02:00

4 år gammal.

Och stora tjejer åker minsann rullskridskor.

det finaste jag har

2011-07-18T22:15:00.001+02:00

Det är med ångestladdad förtjusning jag kan tänka tillbaka på var jag var för exakt fyra år sedan.

Då hade jag endast några få timmar kvar i väntan på belöningen för smärtan jag för tillfället befann mig i.

Belöningen som skulle bli det finaste vi har.
Jag skriver vi, för jag kan utan att tveka säga att det gäller både mig själv och hennes pappa.

Den där underbara lilla varelsen som skulle visa sig vara vår smula.
Vår Frida.

Hon som förväntansfullt sa till mig, för en liten stund sedan, att

-"Imorgon när vi har sovit mamma, då fyller jag år!".

Detta precis innan hon somnade där på soffan, alldeles intill mig.

Jag satt och tittade på henne en liten stund och förundrades över hur fort tiden går - hur det känns som om det var alldeles nyss som jag låg där och bara väntade på henne.
Och nu när jag har henne här - hur fruktansvärt mycket jag älskar henne.

Jag tror inte att man, innan man blivit förälder, förstår hur mycket kärlek man faktiskt kan känna för en annan människa.

Det finns ingenting man inte skulle göra för denna lilla varelse.

Det finns ingenting som kan mätas med kärleken till ett barn.

Hon är mitt allt.

Vår numera stora tjej.

då var jag på't igen

2011-07-18T19:16:00.008+02:00

Jag?

Sockerberoende?

Näääää!

I bakartagen?

Yep!

Varför inte liksom - när jag ändå är i farten sedan förra veckan.

Allt för en väldigt soon to be 4-åring.

and off she go

2011-07-10T13:55:00.003+02:00

Snart är det dags...

Smulan ska på sitt allra första barnkalas.

Helt själv, utan sin mamma (det är viktigt).

Hon har shoppat sig ny klänning, en rosa urtjusig blomma att ha i håret och sådana där örhängen som man klistrar på. Med andra ord - väl förberedd och taggad till tusen.

vi har ju haft semester

2011-07-10T08:53:00.000+02:00

Första semesterveckan är avklarad och nu lever man med mega-ångesten-arne inför kommande veckas arbete.
Det är kanske inte så mycket att klaga över eftersom att det handlar om 5 dagars blomsterbindande innan det är dags för ytterliggare 2 veckor på sofflocket, typ..

Denna vecka har vi tillbringat tillsammans med bästa familjen i de östgötska skogarna.

Vi har tagit dagarna lite som de kommer, umgåtts, ätit gott och bara haft det skönt i solen.
Ett litet kalas för denna nyblivna 30-åring samt den blivande 4-åringen blev det också men god mat och finfina presenter.

Jag har verkligen världens bästa familj!
Vad vore man utan er?

Så ett stort TACK till underbara er - Mamma mu, Ingemar, Papi, Helen, lilla lillbrorsan, syster yster, Kalle, kusin vitamin och allra sötaste "bebban".

Vi önskar verkligen att möjligheterna att ses oftare fanns.

dagens bästa...

2011-07-04T14:10:00.002+02:00

En otålig smula till sin mormor efter en stunds bilfärd:

-"Bor ni i skogen eller?!"

morning has broken...

2011-07-02T07:45:00.003+02:00

Vem orkar bädda, klä sig, borsta gaddarna och allt det där när man så enkelt kan kasta upp fötterna på bordet och ägna sig åt en stunds meningslös morgonteve i form utav Dr Phil?
Det borde vara förbjudet att behöva gå upp såhär okristligt tidigt en lördag för att bege sig till jobb.

Det är ju bara så SEEEGT!

En liten glädje i det hela är iallafall att det är 5 timmar det handlar om - 5 ynka små timmar på jobb innan den tråkiga vardagen förvandlas till något vi kallar SEMESTER!

Dock en ynka liten vecka bara, men ack så välbehövlig.
Så...
Nu biter vi ihop.

om dagar som suger

2011-07-01T16:53:00.003+02:00

Man märker när det är semestertider, inte minst på jobb.

Fy fuck vad trist vi har det idag!

Man får göra det bästa för att roa sig och för att få tiden att gå.

Som t.ex att prova alla kamera-appar i ajfånen.

det är ju något jag glömt..

2011-06-30T19:55:00.004+02:00

Jag måste ju berätta att jag fick min 30-års present på plats igår.

Nu sitter de alltså där på överarmen, mina skallar och körsbärsblommor.
Och shit vad nöjd jag är!

jag är fattig bonndräng...

2011-06-30T13:47:00.000+02:00

Eller morsa ska det nog vara.
Jag undrar vad det var för ett praktpucko som bestämde att det bara är personer upp till 26 år och pensionärer som får boka "sista minuten" hos SJ?
Jag tycker nämligen att när det kommer till tågbiljetter så snackar vi ockerpriser.
Men men, har man sagt semester så får det bli semester.
Man får prioritera.
Och leva på pasta resten av månaden.

testa sig litta

2011-06-28T06:14:00.002+02:00

Ni förstår, jag har ju blivit med ajfån.

om vilket klantarsle man är

2011-06-27T13:11:00.000+02:00

Jag liksom sumpade möjligheten att mobilblogga under midsommaraftonen.
Kombinationen liiiiiite för mycket alkohol tillsammans med en telefon + laddare som strular är ingen bra så att säga.
Det är lätt hänt att det slutar med ett stycke väldigt trasig laddare och en mobiltelefon innehållande cirkus 1% batteritid.

Såååå...

Jag får återkomma.